Säs var hemfäbod och är belägen ca. 9 km norr om Kråkberg vid Säsån, som förbinder Sästjärn med Österdalälven. Fäboden brukades av byarna Östnor och Kråkberg. Den var och är fortfarande en s.k. blandby, där några bofasta samsas med fäbodgårdar som numera är fritidshus. Följande bild visar Säs från Nabben (”Nabbö”) åren 1900-1905. Nabben är idag täckt av skog vilket omöjliggör en motsvarande bild om man inte har tillgång till flyg.
På bilden nedan från sent 1930-tal (Mora bygdearkiv. Foto: Oscar Bladh) ses den oreglerade Österdalälven med Gopshusberget i mitten i bakgrunden. Säs fäbod var då fortfarande i bruk och man ser de öppna fälten ”West-i-gerdär” längst bort och ”Tekte” (Täkten) längst till höger.
Fastighetsbildningen i Säs är minst sagt splittrad och Kråkbergs- resp. Östnorsfastigheter avlöser varandra på ett ganska osystematiskt sätt. Längst söderut i byn ligger Skerigard som beboddes av Skeri Lars Larsson, hans hustru Brykt Anna Andersdotter samt deras sex barn. Gården i Säs ärvdes av barnen till Skeri Lars Olsson och hans hustru Jugås Margeta Ersdotter, som bodde i Kumbälgardn i Kråkberg. Sonen Skeri Lars Larsson var endast 15 år gammal då han fick ärva bl.a. i Säs fäbodar: ett halvt härbre, ett stall med lider m.m.
Skeri Lars och Brykt Anna odlade upp ny mark som hörde till gården och de anlade också en frukt- och köksträdgård. På gården fanns sex kor, två hästar, grisar, höns och getter. Familjen var därför ganska självförsörjande.
Som närmastegranne till Skeri Lars på samma sida av fägatan bodde en annan nybyggare som kallades ”Wellbogg”. Skeri Lars var ju född på Kumbelgården i Kråkberg och Wellbogg i granngården Bryktgården. Wellbogg och Skeri Lars brukade fiska tillsammans i Säs och ibland måste de ha en eld för att hålla vargarna borta.
Wellbogg sålde sin gård i Säs till Nyhållås Erik Larsson i Kråkberg och gården drabbades av eldsvåda på hösten år 1919. Tre av Nyhållås Eriks uthus klarade sig vid branden. En lada och ett härbre står fortfarande på gården. Om härbret berättas att det användes som sädesförråd på den tiden då man sådde brödsäd i Säs. Någon illvillig fick reda på detta och borrade hål i golvet så säden kunde tappas ut den vägen. Efter detta kallades härbret för ”tjyv-erbrär”.
Ett stenkast norrut från Skerigard efter den gamla fägatan ligger Margetgard på höger sida. Den är väl bevarad sedan fäbodbrukets tid. Efter att man passerat Margetgard på väg norrut viker man till höger och kommer snart fram till tre gårdar. Den första till vänster har varit en Nallgard tillhörig Krång Lars Andersson (”Nall”), gift med Nyhållås Majt Larsdotter från Kråkberg.
Efter Nallgard ligger Jugåsgard där Jugås Anders och Nyhållås Lovisa vistades på somrarna med sina djur. Gården är i stort sett i ursprungligt skick och välbevarad sedan den tiden. Alldeles intill Jugåsgard ligger Kråktjittstugu.
Vi återvänder till (fä)gatan genom Säs och på höger sida alldeles innan Nabben ligger också en gammal Kråkbergsgård, Gröninggard, som förr tillhörde mekanikern Jugås Anders Gröning.
I nordvästra delen av Säs ligger ”West-i-gerdär” på dalska, d.v.s. västra gärdet, som till stor del tillhör Kråkbergs bys del av Säs. West-i-gerdär finns idag bebyggelse på sex friliggande tomter, de flesta med fritidshus. Området nås via en bro över Säsån vid majstången. Den äldsta bebyggelsen i den delen av Säs är Stikågard som ägdes av Sticko Anders Ersson.
Precis när man passerar Säsån ser man en gård rakt fram. Det var en Lundgard tillhörig Lund Anders Larsson (1861-1950) från Kråkberg.
Vi återvänder över Säsån och går från majstångsplatsen norrut längs vägen mellan Nabben och ån. Den första gården på vänster hand tillhörde målaren och fotografen Karl Morelius i Kråkberg.